När kroppen reagerar då ska man lyssna. Det säger jag till andra. Ändå är det så klurigt att själv leva efter.

Ett par dagar av lugnare tempo krävdes. Streamat halvbra tv-program, småfixat i hemmet, smygjobbat(säg inget till någon), pratat i telefon och ja minskat tempot.

Ryggen förstår att jag lyssnat och börjar återgå till att vara i periferin. Gav mig ut på min sedvanliga förmuddagsrunda i närskogen. Det blommar för fullt.

Syrener, vitsippor, blåsippor, liljekonvaljer och ja naturen är i prakt. Jag på trevande lite osäkra ben och det gör lite ont, men mindre än väntat.

Visst är det lite ömt i ryggslutet och jag är inte helt återställd men jag kunde löpträna. Yay!

Det är inte förrän efter att värk börjat avta jag inser hur ont jag haft.

Min övning att lyssna in min kropp fortsätter. Livslång övning vad det verkar.

Ser fram emot en nästan vanlig helg och en nästan vanlig vecka.

Nej det är inte jag på bilden. Min dotter är lite mjukare, smidigare och yngre.