Minns att det pratades om att det skulle bli en sådan varm sommar som 2018. Jag bävade och funderade på hur jag skulle klara den. Tur var att de som uttalade sig i media hade fel. Det måste vara skönt att arbeta med något där det inte är så farligt om man har radikalt fel.

Om någon dag börjar arbetslivet igen. Frey kliver in. Pusslet är ofärdigt så funderar på om det kan vara en giltig anledning till att ha några dagar till av ledighet. Fast vill jag det. Nej för jag trivs med arbete. Det minns jag. Förändring är dock jobbigt. Vetskapen om att inget veta. Att kliva in som ett tomt blad och förvänta sig att allt är förändrat.

I skolans värld vet jag att det alltid är nya saker vi ska förhålla oss till. Funderar på vad det kan vara i år. Kanske ska lektionerna börja 8:00 istället för 8:10 eller så är konferenstiden förflyttad från 15 till 14:45. Eller så får vi nya blyertspennor igen som heller inte går att skriva med för eleverna. Inte böjbara denna gång utan för smala. Vem vet. Jag väntar och oroar mig. Inge stort för andra men jag påverkas även av smakförändringar.

Det jag vet är att cykeln har pyspunka, det regnar och garderoben väntar på att organiseras. I väntan på att övriga vaknar ska jag sitta och se serier. Det är skönt att vara ledig MEN jag ser fram emot att kliva in på arbetsplatsen igen.

Ett par dagar kvar om man räknar med idag vilket jag gör eftersom klockan är 08:53 och jag bara hunnit äta frukost, vika en omgång tvätt och fyllt maskinerna igen. Två långa dagar och på torsdag den här tiden är frukostminglet precis slut och cheferna ska berätta om årets förändringar.

Jag kan flyga jag är inte rädd…