Himlen är lätt rosa, snön ligger vit på marken. Solen stiger så sakteliga. Idag är det nationella prov i kemi. Jag minns NO-från min egen skola. Vi hann ha 2 lektioner och sedan blev klassen avstängd. Det blev aldrig så att vi fick komma in i kemisalen igen. På den tiden sattes inte extravuxna in för att stötta elever som behövde stöttning utan straff och gärna straff på gruppnivå var det som skedde.

Såklart aldrig okej och måste brutit mot skollagen även då. De två gånger vi var i kemisalen njöt jag. Vi skulle med gasollåga värma något kärl. Det var kul och jag tror min skolgång blivit bra mycket mer givande om vi inte blivit avstängda. Jag och majoriteten av klassens elever hade inte gjort något fel alls.

Idag samlas skolans år nior för ett teoretiskt kemi-prov. Två delar förlagda mellan 9-12:30 med 20 min organiserad paus. Tack Skolverket för pausen. De med förlängd tid får sitta till 13:30. Våra fantastiska elever kommer klara detta och vi vuxna blir avbytta.

Solens strålar färgar molnen rosa och mitt kaffe rinner så sakteliga ned för strupen. Det ömmar lite i min högre sidas övre del. Nacke, arm och axel mår sådär. Ett långt liv där min kropp inte prioriterats har gjort att den nu börjar protestera. Återigen blir jag straffad men denna gång är det inte en lärare som straffar en grupp utan min kropp som säger år mig att fokusera den. Känns just nu som ett straff men är nog mer en vädjan om att bli fokuserad. Jag lyssnar. Jag hör. Jag förändrar. Du och jag för evigt.

Mackorna är packade och jag är redo för en dag i vaktandets tecken.