Ofta funderar jag på min bakgrund och undrar hur den har påverkat mig. En mamma som inte ville bli ensamstående mor i förorten och istället arbetade som volontärarbetare i olika delar av världen i långa perioder från jag var 3,5 år tills hon var så sjuk att hon inte längre kunde.

Istället blev hon i perioder inlagd på sjukhus för tung cancerbehandling och sedan efter att faktiskt varit ”hemma” med än någonsin så gick hon bort. Då gick jag i 6:an.

Jag väljer de mina framför allt på fritiden. På jobbet fokuserar jag dem som kanske är jobbigast. Fast också dem som är mest högfungerade och de där emellan.

Mig själv lära jag mig att fokusera. Jag är tränad att vara bortprioriterad från 3,5 års ålder av den person som många har som viktigaste i sina liv. En del förvånas och höjer på ögonbrynen när jag berättar om min trassliga skolgång med svaga betyg. Och ofta får jag höra att det trodde de inte. För jag är kompetent, kunnig och till det yttre stabil.

Då skör med kunskapsluckor och en livssituation som få kan känna igen sig i.

Jag påminner om att jag ändå haft den allra bästa av pappor som utifrån sin förutsättning var närvarande, försökte och ville. På den tiden var flickor inte prioriterade för stödinsatser eftersom i skolan där jag gick så var jag en av få som faktiskt hade en förälder som inte drack, var arbetslös, led av tung psykisk ohälsa eller var ny i Sverige och haft trauma i det land de kom ifrån.

När jag hör kollegor uttrycka sig om elever som har svårt att passa in i skolan oh svårt att nå godkänd nivå så slits jag ibland tillbaka till min egen skolgång.

För jag gick ut grundskolan med snälltvåor och ETT betyg jag faktiskt var värd. Det var betyget i trä- och metallslöjd. En femma.

I skolan möter jag barn som mig men också barn som har välfungerande hem. Skolan där jag arbetar har en elevgrupp långt ifrån den jag själv mötte.

Varje dag är jag tacksam för att jag träffar kloka, fina och trevliga elever. Jag älskar mitt jobb. Det är inget kall. Jag älskar att få se ungdomar utvecklas och jag lär mig så mycket varje dag. Sen är det trevligt att gå hem och släppa allt(nästan) och uppleva mer normalt familjeliv.

Inom mitt hems väggar finns en närvarande mor (övernärvarande pga sin egen barndom) en far som är trygg och lugn. Det är en miljö som bidrar till att barnen vågar ifrågasätta, vill prestera bra i skolan och tror på sin egen kapacitet.

Samtidigt övar jag mig på att bromsa, lyssna in mig själv och tro på min egen rätt att vara.