Vildvittror och grådvärgar. Jag måste säga att jag gillar nyproduktioner. Jag gillar de gamla med. Framförallt gillar jag Astrid Lindgrens historier.

De fångar något. Det finns en styrka i tjejer/kvinnor som jag gillar.

Jag fångas också av att Astrid Lindgrens berättelser ofta vågar ta i det obehagliga, det sköra och det felande.

Vargen ylar…

Minnen från barndomen väcks. Fick en bild av min pappa på mig och min mamma.

Såklart ser jag min mamma men också det hon sitter på. Ja det är den där snibben som man la engångsblöjan i. Nappflaskan släng på marken. Fast det jag ser framförallt är blicken mellan mig och mamma.

Jag har relativt få minnen men minns med glädje den tro hon hade på mig. Den där känslan av att du kan. Du är kapabel och du är bra som du är.

Lösningsfokus fanns men ja planering låg inte för henne. Jag ser så mycket i mig själv som säkerligen kommer från henne. Envishet och att tänka utanför boxen är helt klart två saker.

För mig växer hon när jag då och då får ökad förståelse. Hon var stark som en oxe.

Jag tänker att livet är bra underligt. Lilla jag på bilden så stabil och full av bus. Stora jag i nuet som tänker på så mycket fint jag fått uppleva. Tänk så häftigt att ens föräldrar genom att sätta en till världen ger en möjlighet att upptäcka och lära känna så mycket folk på vägen.

Jag har revolterat genom att skapa mitt eget liv. Jag har kämpat för utbildning, stabilitet och trygghet.