Funderar ofta på hur mor min skulle hanterat min tonårstid. Jag tror att hon skulle haft det tufft. Jag tackar pappa för allt tålamod.

Där jag växte upp fanns många farligheter. Dock blev jag riktigt på på att akta mig.

Ja lite som Ronja. Pappa sa ofta något i stil med: håll dig borta från polisen och sparka inga tanter på smalbenen. Det gjorde jag.

Lite småbus och mestadels hade jag rätt roligt.

Jag tänker att 2026 blir året då jag fortsätter oroa mig för mina tonåringar men också året jag ska prioritera mig själv.

Tack alla ni som skapat ett fint 2025.