Det är rofyllt. Jag sitter själv i en stuga längs svenska kusten.

Läser mina elevers fina svar om boken vi läst. Så duktiga och kloka. I en uppgift så skulle de skriva fem punkter om vad du tänker kring boken. En klok elev skrev: ”svårt att förstå vissa ord som man aldrig hört som t.ex kamerasökare. Vad är ens det?”

En annan: ”jag tycker karaktärerna i boken passar perfekt in i handlingen, vilket gör att boken blir mer fyllig och lättare att sätta sig in i”

De får också fundera på vilka frågor de skulle vilja ställa till författaren. Bland annat skriver en: ”En fråga jag har är hur man lyckas skriva en så lång berättelse, det vill säga hur man kommer på alka sidospår, vändpunkter…”

En annan undrar kring om det finns något i författarens liv som han varit med om som gör att han skriver denna typ av bok.

Ja de måste ju uppenbarligen ha enbra svensklärare när de gör så fina iakttagelser och reflektioner.

Så är de sedan små skolade in i att jämföra, resonera och reflektera.

När jag gick i högstadiet kunde jag knappt stava än mindre resonera och reflektera.

Många av ungdomarna kanske inte älskar att läsa. De kanske fuskar sig igenom läsläxan. De kanske glömmer stor bokstav i sitt namn men de kan resonera, reflektera och uttrycka sig både i skrift och tal.

Det jag också imponeras av är att de faktiskt försöker. De vill göra ett bra arbete.

I veckan ser jag fram emot att den svenskklass jag undervisar håller sina presentationer om olika delar av Runriket. Jag har sett deras presentationssidor. Jag kommer bli imponerad. Det räknar jag med.

När jag själv gick i högstadiet stod jag högröd och stammade fram det jag skulle säga. Jag litar på att se många fina presentationer.

Det är kul att undervisa så fina, kloka och roliga elever.

I tystnad har jag ätit. Jag njuter och tänker på livets förgänglighet. Det är viktigt att ta vara på alla små fina stunder som lätt annars passeras i revy.

Aldrig kunde man tro att jag som varken kunde stava, lära mig vad adjektiv är eller ens knappt läsa skulle bli en lärare i svenska. Det är rätt fantastiskt.

Slutsatsen är: kan jag som gick genom grundskolan med endast lite kunskap som fastnat och ändå klarat mig rätt bra hur långt kan då år åtta elever jag undervisar gå. Jag tror gott om framtiden.