Från att ha sett och pratat med runt åtta personer om dagen till att omges av 50 är brutalt. Det babblades, berättades, kaffemaskiner lät och fläkten i ett rum var helt klart på.

Det var förvånansvärt härligt.

På kvällen så fick jag mig en cykeltur till det lokala centrumet. Där gjorde jag ett kort ärende. Även det hanterbart.

Något märkligt har skett. Jag överlevde första dagen utan att vara utmattad.

Jag överlevde även andra dagen. Det är helt oväntat vad energi jag har.

Är det så här andra människor känner?

Visst jag har lite huvudvärkskänning, det är full av tankar efter dagens föreläsningar och det flyger tankar om måsten men jag är fungerande.

Imorgon är det tredje dagen och jag har också ett läkarbesök inplanerat. Spännande. Ja det är verkligen spännande. Det gäller den diagnos jag fått.

Tankarna går. Undrar om de kommer vilja sätta in medicin. Kommer jag notera någon skillnad. Kommer det lugna sig i skallen.

Min största önskan är att komma ned i varv. Behålla en tanke mer än 2 sek. Att inte behöver störas av varenda litet ljud, ljus eller distraktion. Kanske är det mycket begärt.

Jag har haft några bra dagar och tänker då direkt att är det såhär är det väl inget problem. Fast jag anar att två bra dagar inte räcker för att säga att det flyter på bra.

I väntan på maten försökte jag fånga lugnet. Det genom att skriva av mig.

Stal denna bild och citatet ”Som hon ser det har personer med adhd inte en koncentrationsbrist, utan en koncentrationsförmåga som är varierad och intressedriven.”(Åsa Samuelsson lektor på Högskolan i Gävle”. Jag instämmer. Jag är jättebra på fokus när jag förstår och vill.

Till exempel kan jag lätt fokusera när vi pratar om elever men är helt värdelös på fokus gällande klassrumsplaceringar. Jag förstår att båda uppgifterna är viktiga. Jag är rätt bra på att organisera möten med föräldrar och elever men helt kaos i att börja planera undervisning.

Vissa saker klarar jag utan uppstartstid och andra är promt omöjliga.

Jag behöver ett tag för att komma ihåg. Jag är rätt långsam. Det är faktiskt rätt så jobbigt.

Ett gympass gör att jag kommer ned på jorden och jag avslutar kvällen med lugna tankar.

Imorgon är en ny dag med nya möjligheter.