Vissa dagar, minuter och stunder är det tufft. Jag klurar på om jag duger.

Snart börjar jag jobba. Tankarna rullar. Ny chef, nya elever, nya kollegor. Jag känner trygghet i det kända. I mitt huvud har tankarna börjat rulla. Kommer folk inse att jag inte kan? Att jag inte duger? Att jag inte gör tillräckligt.

Ja just nu är det verklighet. Jag är övertygad om att jag inte duger. Detta trots att jag ”vet” att jag gör det.

Hjärnspöken är störande. Jag önskar jag kunde övertyga mig själv om att det är just hjärnspöken. Det är klurigt.

I mina tankar just nu rullar: kommer jag komma ihåg elevers namn, kommer jag komma ihåg att bjuda in familjer som behöver till möten innan skolstart. Kommer jag ihåg vad mina kollegor heter. Jag vet att det kommer tillbaka. Precis som att det kommer tillbaka kring vad jag förväntas göra. Jag är erfaren, duktig på det jag gör och oerhört kompetent. Det vet jag i teorin.

Och så tänker jag på första dagen. Att vara på arbetsplatsen betyder förändring. Jag gillar vardag. Jag gillar mitt jobb. De första dagarna är dock rätt så pestiga.

Det är sjukt mycket inplanerat veckan innan eleverna kommer. Jag vet typ inget innan. Det är skrämmande och faktiskt rätt obehagligt. För mig skulle det underlätta om jag fick komma en dag innan övriga. Få vandra runt i lokalen. Få hälsa på några få. Få se en planering över veckan.

Kanske tar jag mig till arbetsplatsen redan kommande vecka bara för att känna in. Det kanske lugnar mig. Vem vet.

Söndag och jag har varit vaken sedan 5. Jag laddar för att ge mig ut i spåret. Det vet jag gör nytta för att tränga undan hjärnspöken.

Jag jobbar ständigt för att hitta sätt och struktur för att minska utrymme för hjärnspöken och öka välmående. Just nu går tankarna som om de vore studsbollar i ett rum med osymmetriska väggar och golv.

Dunket i skallen, suset och så ljuden som kommer från omgivningen. Det trycker inåt. Jag kämpar för att samla tankarna för att ta mig ut. Jag är redo. Skrivandet får tankarna att fastna i datorn och lämna mig.

Jag har ett mål. Byta om och ge mig ut mot skogen nära.

Så hur gick det. Det var skönt att komma ut. Det gick sådär i spåret.

Väl hemma sågade jag av en elkabel med häcksax (inte med mening) och elsystemet kollapsa. Ingen bra dag alls.