Min dotter har börjat på samma gym som jag. Det är härligt. Sonen går på annat gym. Vi fokuserar hälsa.

Av erfarenhet vet jag att killar i åttan som gymmar brukar ha blivit starkare än jag. Surt. Emil har testat armbrytning mot mig många gånger under föregående år. Han börjar åttan snart. Han är vänsterhänt och jag anpassar mig såklart. I år sju vann jag. Sen kom sommaren.

Han har blivit 170+, tar typ 60 kg i bänkpress. Jag tar väl 35 fast gånger 9. Han tar nog 60 gånger 1. Jag kan säkert ta tyngre en gång. Jag ska testa när andan faller på.

Det var för en månad sedan det hände. Jag fick kämpa och var kanske inte på topp efter att redan använt armarna till annat innan men dock. Han vann. Så störigt.

Jag är således inte starkast i familjen längre. Vad ska jag nu inta för roll?

Inte kan jag mest, inte lär jag mig snabbast, inte springer jag snabbast, inte läser jag mest. Säkert är det mer jag inte är bäst på. Sticka till exempel eller virka för den delen. Jag gör allt ovan såklart annars skulle jag ju inte veta. Vem tävlar egentligen? (Väx upp. Det är barnsligt? jag vet). Jag är barnslig. Barnasinnet vill jag hålla kvar. Jag roas av småsaker. Nyfikenheten är en av mina främsta egenskaper.

Jag är även envisast om det är något jag verkligen vill. Och så är jag klart barnsligast. Det är jag som leker, busar och råkar ha sönder. Ganska bra saker att vara riktigt bra på. De tar mig långt.

Idag ska jag och Saga besöka gymmet i Mörby C. Jag ser fram emot det.