Jag passar med barn. Länge har jag funderat på varför. Jag ser att pappa min har samma förmåga med små barn. Något är alltså nedärvt.

Pappa och jag har en hel del gemensamt. En av de bättre sakerna är nog förmågan att leka med små barn och bli accepterad. Jag är möjligen mer uthållig men förmågan är densamma. Arv eller inlärt? Enligt det som Chatt gpt hittar och sammanställer så finns det medfödda delar så som temperament, socialt intresse och emotionell stabilitet. Vissa har alltså ”en naturligt varm utstrålning”. Fast det finns för er andra i sammanställningen mycket som kan läras in också. ;-). Tur.

En ska vara lyhörd, lekfull och trygg. Likväl som att vara väl anpassad till gruppens normer. En viktigt sak den hittat och lyfter fram är också att individen som får positiv kontakt med barn ”etablerar den snabbt utan att dominera”.

Källor som Chat GPT hittat ovan i är tre olika forskningsrapporter från 1984, 1994 och så en tvillingstudie. Det gällde endast det biologiska arvet sen fanns en lång källförteckning för andra delar som påverkar.

Så kan man undra varför jag lyfter detta. Jo för i mitt arbete som lärare behöver jag sätta mig in i nya sätt att inhämta kunskap och hur de kan användas. Jag fortbildar mig både för att lära om mig själv men också för att kunna använda och veta när eller hur jag kan låta elever nyttja verktygen som finns tillhanda för dem.

När jag var ungdom gick man in i ett bibliotek bläddrade i en bok och hittade ungefär det man ville ha. Boken var ofta daterad eller egentligen inte skriven för ens i närheten av syftet.

I en relativt lång period har sökmotorer varit platsen för faktasök. Där hittas ibland annonser, ibland jättebra saker och ibland vinklat.

Oavsett var vi letar behöver vi faktagranska och det är vad vi lärare behöver stötta våra elever i.

Tillbaka till barn. Det har visat sig att jag trivs i barns sällskap. Det är inget nytt. Det har jag gjort hela livet. Barn säger det de menar, säger när de vill göra annat och blir också hungriga på regelbundna tider.

Vuxna å andra sidan de säger inte att de är trötta och vill att man ska gå, de frågar inte om hjälp eller ens klappar händerna om man varit duktig. Det är svårt att tolka vuxna. Det kräver mer av mig. Jag överläser och övertolkar. Övertänker och försöker gissa för att ”göra rätt”. Ändå gör jag jätteofta fel. Det är svårt.

En del tycker att jag ska bli mer vuxen. Det har jag försökt sedan jag var 4 år. Jag gör inte annat än försöker. Varje dag.

Jag får inte vara för glad, irriterad, ledsen, sur, energisk, trött. Som vuxen ska man vara lagom. Nöjd, tillfreds och vilja lagom mycket. I teorin förstår jag. Min största önskan är att vara just det.

Min dotter vill ofta kramas. Det vill jag med. Sällan sammanstrålar våra behov samtidigt. Hon märker när jag inte vill för jag har svårt att förställa mig. Jag försöker.

Det är inte lätt att vara människa.

Idag ska jag måla vidare på huset. Skrubba en matta och ja så var det familjelivet däremellan. Så ska jag se om jag kan klämma in en kram med dottern ungefär samtidigt som hon vill. Vi får väl se…