Lyckan är att se två av mina favoritpersoner framför mig i båten.

Sonen min till höger och äldsta brorsan till vänster. De trivs.

Pappa kör och vi har just ätit glass i Arholma. Fler är med. Alva, Lisa och Saga sitter på de mjuka sätena bakom mig och pappa. En härlig tur.

I jämförelse med min barndom blir det kontrast. Jag minns när jag själv var 14(eller oklart vilken ålder jag hade) som Emil. Jag hade förlorat min mor. Pappa i slutet av sin läkarutbildning och vi åkte runt i en bil där avgasröret gick sönder och där jag i korsningar fick knuffa på. Jag minns det med värme. Pappa och jag på tur genom Sverige. På besök hos vänner någonstans utanför Skara. Hundarna som bodde i hundgård. Det fina smycket i vitt guld jag fick.

Jag minns hur fint det var att lyssna på de vuxnas prat.

Sorgen efter mor har såklart följt mig genom livet men det har också skapad andra sammanhang och situationer. Många vuxna har jag fått kontakt med som jag kanske inte mött på samma sätt annars. Livet tar olika riktning beroende på vad som händer och det är bara att följa med.

Visst önskar jag att BUP tagit sig an mig när pappa sökte vård. Att skolan sett mig som inte lyckades alls. Fast ändå tänker jag att jag ju är den jag är just eftersom jag har de erfarenheter jag har. Det har gått 35år och ca 5 månader sedan mamma lämnade jordelivet. Tänk om hon fått uppleva mer av mig. Jag håller tummarna för att jag som redan passerat hennes dödsålder får leva länge till.

Idag planerar jag att röja upp på altanen och förbereda målning av framsidan. Jag ska också bygga en liten trapp till snickarboden. Så blir det väl familjeliv däremellan. Livet leker.