Första dagen jag känner mig utsövd.

Frukost och sen en löptur på Alvaret. Nä det är inte så obehagligt.

Barnen sover och vi har det bra.

Som sagt det är himla skönt att springa över en öppen yta. Småvägar som leder mig ned till havet.

I ena örat rullade poddar om ADHD och i andra hördea fågelkvitter och vind.

Jag känner trivsel och är på helt rätt plats. Inga människor, bara jag och Alvaret (och ja familjen).

Stugan känns bra. Den är hel och ren. Jag är rätt känslig för dofter, smuts och konstigheter. Här finns inget sådant.

Himlen är oskyldigt blå…