Nästan 12 år på samma arbetsplats. För mig är det länge. Jag stormtrivs. Såklart finns det saker jag tycker mindre om men.

Tänk att varje år få se år nior flyga ut från grundskolan. Som Emil (min son) säger till Saga(min dotter) som slutar nian just i år: ”nu måste du aldrig mer räkna matte.” Hennes svar är fast det kommer jag göra. Såklart kommer hon göra det för hon vill läsa naturvetenskapsprogrammet på gymnasiet så visst lär det bli en del matte. Fast Emil har rätt. Den obligatoriska skolan är slut för Saga och de nior jag släpper på skolan jag jobbar.

I år är det bara enstaka elever jag måste släppa. Det finns en del i mitt hjärta som tynger. Fler elever lämnar min grupp. En liten ovanligt fin undervisningsgrupp som har det extra tufft i skolan. Det är en ynnest att ha dem och det är tungt när de går.

Efter att ha haft daglig kontakt med deras vårdnadshavare och direkt med dem så finns bara tomhet kvar. Visst jag vet att det kommer nya och jag är beredd. Jag blir kvar och har genom dem lärt mig mer. Fullärd bli jag aldrig. Än finns plats för nya elever som kan lära mig saker. Alla har en plats i mitt hjärta.

Idag är även den en viktig dag. Min dotter går ut nian. Den där uppnästa envisa som kom ut till oss juni 2009. En stark, klok och stabil person som olikt mig går ut nian med bravur. Där jag gick ut med skakiga kunskaper lämnar hon den obligatoriska skolan med allt hon behöver för att klara sig i vidare skolgång.

Jag är så stolt över att jag som gick ut nian med 2:or har en dotter som går ut med allt annat än tvåor. Visst är betyg inte det viktigaste. Framförallt är jag stolt över att hon vågat gå sin egen väg. Pluggat när jag suckat och sagt att jag inte orkar. Vågat sätta sig emot mina könsneutrala kläder hon fick ha som liten och krävt sin egen flickiga stil. Hon har lärt mig så mycket. Hon finns där bredvid mig och stöttar mig. Hon är en fantastisk ung dam.

Jag är så stolt över Saga och alla de elever jag har. Jag ser er och jag vill se er. Ni är alla fantastiska på era egna sätt. Jag ser fram emot att fortsätta lära mig genom Saga och alla andra runt mig.