I många år har jag nyttjat det närliggande spåret till promenader och numera löpträning.

Jag har historiskt promenerat med hund i koppel, själv och med kompis.

Dagen till ära löptränade jag själv. Underbart väder och vackert var det. Jag delar spåret med många andra löptränande, hundar, hundägare och promenerande personer i par, grupp eller i sin ensamhet. Det tycker jag om.

Många besvarar mitt hej.

Fler och fler hundägare har låånga koppel. När jag som löptränar kommer så möts jag av hund och en lina sen kommer ägaren. Hunden släpps ibland med det långa kopplet i släptåg. Detta när hunden valt en väg runt träd.

Det tycks svårt att hålla reda på kopplet. Det tar tid att hämta in hunden. Ofta går hundägare i bredd och tycker nog att jag ska flytta på mig.

Jag flyttar på mig och hälsar såklart.

I övriga trafiken alltså bland bilar så är det den som har ex en stillastående bil eller cyklist framför sig som ska vänta.

Biltrafik och skogsspår såklart inte detsamma, men nog tycket jag att det är hundägaren som ska se till så att andra icke hundvandrare kan röra sig fritt.

Jag vill inte snubbla på långa koppel, oroa mig för att hunden blir rädd när jag kommer och då skyddar sig eller behöva springa ute terrängen. Jag har också rättighet att vara där.

Vi kan väl tänka att som i vanlig biltrafik så gäller högertrafik. Om man har en hund som ibland växlar till vänstertrafik så är det hundägarens ansvar att se till att den inte är i vägen.

Jag gillar både människor och djur. Jag gillar både vilda, husdjur och djur som föds upp. Människor är okej och jag gillar de jag känner bättre än andra.