500 elever anlände och fyllde korridorerna, klassrum och luften tog slut. En skola som byggdes för färre elever där ventilationen uppenbarligen är underdimensionerad tar ut sin rätt. Visst försöker husägaren att göra något då och då.

Tänk er ett klassrum likt det ni själva hade er undervisning i på 80-, 90-, 00-, 10-talet men säkert väldigt likt det ni som gick i skolan tidigare upplevde också men med 30-31 elever, en resursassistent och en lärare. De fönster som år att öppna är öppna. Ett på vid gavel till en pytteliten innergård, ett på glänt högt upp ovanför våra huvuden nära taket med kanske en glipa på 8cm i nedkant(max).

Ombytet av luft är minimal.

Eleverna som började sjuan var så tappra. Lyssnade på mig i oändlighet. Accepterade när jag sa åt dem att resa sig för att ändra ställning. Svarade på frågor fast det var första dagen. Jag är så imponerad!

Sa jag att vi också har rätt lyhört så när elever som alltid pratar men i normaljudniva, högljudda lärare som har vanan att överrösta passerar utanför så hörs det in.

Det är inte lätt att skapa ett arbetsklimat som är dugligt.

När jag får några minuter av reflektionstid då skolans rektorer tar över talutrymmet så kan jag bara tänka på nya kommunhusets lokaler med fin luft. På den föreläsningssal jag var i och lyssnade på föreläsningar i fredags som hade sköna stolar, luft som räckte till kommunens Alla lärare och rektorer, föreläsare och runtpersonal. Alla har det inte som vi i skolan.

När rektor lämnas salen så säger hon något om att vi borde ta oss utanför lektionssalen eftersom det är luftbrist. Ja som tur är hade jag planerat en tur till nödutgångar, återsamlingsplats och konstgräsplanen.

Hur kan vi i Sverige acceptera att våra barn måste vara hela dagar i salar som antingen är för varma, för kalla och alltid lider brist på syre. Vi kan anpassa undervisningen hur mycket som helst för individer och gruppen men görs inget för att skapa en god luftkvalité så kommer det fortsätta vara barn som somnar och får huvudvärk. Eleverna tror att det är de det är fel på. Det är det inte.

Visst vi kan sätta in små fläktar som rör runt ickeluften och blandar våra virus med varandra. Det kanske känns aning bättre men är som att ge en helt blind glasögon. Man gör något men det är till ingen nytta. Personen ser kanske snyggare ut men ser inte bättre. Den behöver ju verktyg som ersätter synbristen. Ledarhund, blindpinne eller assistent.

Återigen fylls jag av glädje när jag tänker på alla leenden, pirriga elever, spända elever och energi som fyllde skolan igår. Det var så härligt!

Jag är vuxen och borde säga ifrån. Varför gör jag inte det. Varför vägrar jag inte jobba när luften är slut. Jag vill inte behöva byta arbete. Jag vill vara lärare. Det är det roligaste jag vet att hänga med ungdomar. Kanske kommer luftkvalitén förbättras och temperaturen hålla standarden för andra arbetsplatser.

Idag är det dags för sjuorna att göra övningar i grupp. Samarbetsövningar inom klassen. År 8 och 9 med sina lärare är på utflykter så idag kommer luften räcka. Det ser jag fram emot.

Det är kul och givande att arbeta i skolan.