Detta är sommaren när jag lärt mig att måla hus. Varför har jag inbillat mig att jag inte kan det innan. När jag väl gör något så är det sällan lagom. Jag vill slutföra och arbetar hårt. Det är tillfredställande att se stugan återfå livet.

Det svåra är kvar och ja jag ska utmana mig själv genom att klättra högt på stege.

Visst har jag blivit bättre på att lyssna på kroppen men jag kör på lite väl hårt.

Jag önskar jag kunde vara stilla. Min kropp gör ont av att vara stilla. Det stör mig. Det gör mig okoncentrerad och trött.

En annan sak som gör mig trött är att vakna klockan 5. Det gör jag nästan varje morgon. Många har en förmåga att vänta på dygnet till att vara uppe sent. Det har inte jag. Jag vaknar fem. För mig väcker det oro.

Så var det den där sommaren när jag var sjuk i utmattning. Är jag det igen. Nej! Jag uppfattar inte det. Varför vaknar jag vid fem då. Ja men det kanske är min dygnsrytm. Enklast är om ja slutar streta på kvällen. Jag försöker nämligen stanna uppe längre. Jag kan strecka mig till 22:30.

Sova på dagen är så skönt men jag för nattsömnens kvalité är det såklart helt värdelöst.

Jag har ofta ont. Min far menar att efter 40 kommer krämpor och ja som vanligt har han rätt. Fast det onda ska inte vinna. Jag kämpar, stretar och testar olika saker. Snart blir det säkert vändning och min höft börjar samarbeta igen.

I trädgården sjuder liv. Gurkväxten jag fått av en god kollega ger skörd, tomatplantor likaså. Ängen visar sig mer samarbetsvillig än tidigare men nja det är inte det vackraste jag sett.

Det är ett smultronår. I trädgården är de stora som sällan skådats av mig. På landet är det enormt många. MUMS!

Ute blåser det. Himlen är oskyldigt blå och jag ska ut i spåret om en timme. Tills dess ska jag streama.