Äntligen har vi bytt blad. Snön ligger vit på backen, julgardinerna är uppe och ja det känns bra.

Så har det inte alltid varit. För många är denna tid tuff. Jag kommer ha dagar då jag minns den tuffa tiden. Tiden när mamma lämnade mig för att vara på resande fot. Tiden då mamma var döende. Jular när äldre släktingar drack för mycket och skapade oro. Det var länge sedan. Spåren finns kvar.

Spåren har dock suddats ut en aning och har bytts ut mot fina stunder med mina småsyskon och den familj som blev min. Där juletid var något varmt, fint och härligt. Där maten doftade och hemmet fylldes av värme. Sen med mina egna barn som gör det hela ännu bättre. Min dotter som driver mig att se det fina och göra det fina. Se mina barn glittra när julen kommer till oss.

För mig byggs traditioner om och jag gillar det nya. Kanske inte så nytt längre men ack så härligt.

I väntan på att få se årets första avsnitt av julkalendern på SVT så får jag njuta av en dag på en pyntad skola. Väntar gör jag även om jag vill se NU. Jag har uppmanats av min dotter att vänta då hon anser sig inte hinna nu på morgonen så därför sitter jag nu här och låter bli.

För dottern och sonen gör jag vad som helst och vill någon av dem att jag väntar så gör jag det. Jag kommer fylla dagen med Julig musik och härligt leende både på utsidan och insidan.