Så startar veckan då skolan tömts på nästan alla elever och kvar är endast personalen. På en skola arbetar många. Vi är som myror som rör oss mellan olika platser. Vi passerar våra skrivbord som vi har i rum med många skrivbord. Där är ofta tomt. Ibland har man tur att stöta samman med andra lärare där och ibland finns flera lärare där.

I arbetsrummen andas vi, hämtar material och sammanstrålar. Sen tar vi våra vagnar som ofta är fyllda med pennor, hörlurar och annat som en lärare har med sig till lektioner och rullar dem till lektionssalar. På väg möter vi andra lärare med vagnar som skjuts framför dem. Vi passerar ungdomarna som klustras i pauser mellan lektioner. Vi möter annan personal som har uppdrag runt eleverna.

Skolsköterskan som vill ”låna” elever för att göra hälsokontroller. Kurator som både arbetar enskilt i det dolda med elever men också finns ute i skolan. Rektor som ständigt är i möten men som också rör sig runt i skolan. Alla vuxna med fokus på eleverna. I cafét fylls vattenhålet ständigt så att eleverna kan dricka vatten. Mackor bres, scheman justeras och allt är i ständigt förändring. Ljuskällor byts och undrar så hur många lås vi knipsar.

För en som inte arbetar i skolan kan det vara svårt att veta vad en skolpersonal gör när de inte har lektion. Det givna är såklart att vi lärare rättar prov. Sen kan dagen fyllas med korridorvaktande, möten med vårdnadshavare, annan personal på skolan och enskilda samtal med elever.

I vår mailbox kommer mest frågor om borttappade airpods, datorer och skolboksmappar. Ibland får vi tips eller uppdrag för vad vi ska göra den lektion vi kallar mentorstid och som klasslärarna har med sin klass. Är det någon som fortfarande undrar vad vi gör på jobbet så kan jag berättar att vi också samtalar oändligt mycket men också lyssnar, ser och finns för framtidens vuxna.

När jag var liten så gick lärarna med undanvända blickar genom korridoren och försvann snabbt in i en rum där dörren inte var öppen mer än kortast möjliga. Den enda gången jag genom min högdstadietid knackade på lärarrummets dörr kom en lärare och gläntade på dörren och sa att de var upptagna.

I skolan där jag gick som ung så var rektor min gamla lågstadielärare. Biträdande min mellanstadielärare. Ändå var det omöjliga platser att besöka. Idag kan jag berätta att dörren till rektor och biträdande ofta är öppen och när man är där är det nästan alltid en eller fler elever som kommer in. De prioriteras alltid. De bemöts med respekt och lyssnas på.

Skolan får ofta skäll för att den inte producerar kunskap som den borde. Unga vuxna kommer ut i samhället och kan inte det de förväntas kunna. Jag förundras för i skolan där jag arbetar finns alla möjligheter för elever att få den kunskap som samhället behöver och skapar de samhällsmedborgare som samhället behöver.

Jag är en del av den myrstack som skolan jag jobbar på kan liknas vid. Den myrstack som är en del av det stora myrsamhället som vi slussar ut elevmyror från.

Vad gör vi då när skolbarnen är på lov. Jo vi möts, lär oss och analyserar. Vi djupdyker i hur det skiljer sig åt mellan flickor och pojkar i skolan när det gäller betyg, bemötande och upplevelser. Vi har lovskola för de elever som gränsar till att få underkända i skolämnen. Vi passar på att äta lunch utan att brytas av tonårsbus. Vi lyssnar på föreläsningar och om någon enstaka minut blir över jobbar vi ifatt med bedömning.

När skolans korridorer saknar sin ström av elevmyror så är vi ändå där. Det blir andra samtal och arbetet ser annorlunda ut. Så för er alla som så ofta har åsikter om skolan så tänker jag att ni har tur för vi i skolan har inte tid att fundera på vad ni gör på jobbet och har inte tid att fundera på om det ni gör är rätt eller fel. Det är sällan vi i skolan som gör inlägg om hur skolan är, vad eleverna kan när de går ut eller om vi lär ut rätt saker. Jag vet att jag lära ut det jag förväntas lära ut och jag utvärderar ständigt i stort och smått om den undervisning jag håller skapar förutsättning för elever att lyckas.

I skolan arbetar jag inte för att det är ett kall. Jag arbetar för att det är till lärare jag valde att utbilda mig till. Lärare jag arbetar som. I myrstacken som ingår i myrsamhället om ingår i myrlandet är jag en liten arbetsmyra. Denna arbetsmyra ser fram emot tre dagar elevfritt. Eller åtminstone nästan elevfritt. Det passar mig att vara en del av ett större sammanhang.

Livet leker och ja det är förbaskat trevligt att leva och motsatsen vore urtrist. Jag har nu gått om min egen mamma med flera år av livstid. Det är dock många år innan jag går om min mormor. Det är mitt strävansmål att leva längre än min mormor.