Landat efter en låånghelg i London. Vi är överens om att vi inte vill bo i London igen. Självklart påminns jag om tiden där. Jag minns förskolan. Rektorn som sprejade doftsprej överallt eftersom hon tyckte småbarnen stank. Såklart 45 barn i blöjåldern stinker. Alltid är det någon som gjort tvåen. Jag minns löpande bandtekniken av blöjbyten. Det var där jag blev fullblodat proffs. Kanske inget jag har nytta av idag men ändå lärorikt.

Jag minns tonfiskmackorna, Mums. All formula jag blandade när jag öppnade. Ja det var länge sedan nu.

Tyvärr påmindes jag även av bombningen som var när vi bodde i staden. Känslan i staden när bilar, tåg och trafik stod stilla. När folket promenerade fram för att komma hem. Alla målinriktade och på väg. Lite som zombies. Obehagligt. 2005 hade jag sent pass och vi åkte gemensamt in mot bank med DLR. Minns att det var något stopp och vi suckade. På jobbet började information trilla in om incidenter. Det var oro och föräldrar började snabbt droppa in för att hämta sina barn. Jag som bodde en bit bort blev hemskickad men insåg snabbt att ta sig hem var inte möjligt. Jag bodde över hos en kompis.

I Londons tågtrafik ropas ständigt ut att man ska kontakta polisen om man ser något suspekt och jag blir påmind men vill inte låta känslan stanna. Ändå påminns. Jag är inte rädd men förstår och påminns om hur det var.

London är en grönskande stad. Vi åkte en tur på Themsen ut till vår favoritutflyktsmål Greenwich. Så vacker tur och fint att se staden från vattnet.

Det lokala fiket när faster där vi bodde bidrog till god frukost i form av surdegsbröd och goda kakor. Bröd är inget jag minns som gott i London men detta bröd var fantastiskt.

Ett litet fik nära Themsen med gångavstånd från det fina huset vi bodde bjöd på afternoon tea.

Staden levererade även om tursitmängden och värmen tröttade ut oss så är vi nöjda. Fast nöjdast är nog barnen av att ha kommit hem. Huset är tyst och fridfullt alla har intagit sina platser och några dagar av vila väntar.