I skolans värld pågår året augusti till juni. Tre år får jag som lärare med eleverna. Varje dag hälsar jag och peppar i korridoren. Försöker bedriva undervisning i klassrummen. Jag tror jag gör det som förväntas.

I tisdags släppte jag en nia. Jag har haft dem i svenska i tre år. Förhoppningsvis har de lärt sig något. Något mer än jag själv i år 7-9. Det har varit en ära att följa klassen och se dem ta klivet ut från grundskolan. Jag ser ljust på framtiden. De kommer att klara sig bra.

Kanske var det sista gången jag blev kallad Fröken. Nej det är inte så jag normalt kallas men i den här klassen fick jag bli Fröken. Så fina ungdomar som nu lämnar skolan för att testa sina vingar.

Det börjar också landa i mig att det kan ha varit den sista helklassen jag satt betyg på. Sannolikt inte för alltid men för nu. Framåt blir min plats i en av kommunens särskilda undervisningsgrupper där jag redan nu börjat ta mina stapplande steg.

Jag minns min verksamhetsförlagda utbildning i Asberger-grupp och hur givande det var. Att se individer lyckas och utvecklas. Det har jag gjort i 9 år i storklasser och nu är jag redo att ta klivet in i en annan skolvärld. Jag är redo och ser ljust på framtiden.

Ofta tänker jag på hur bra jag själv skulle mått av ett mindre eller åtminstone lugnare sammanhang. De 1or och 2or jag samlade på i betygslistan skulle med stor sannolikhet bytts mot högre kunskapsintag. För mig är betyg viktigt då de i min skola avspeglar kunskap. Jag och mina kollegor ger inga glädjebetyg. Vi ger betyg för kunskap. Jag prioriterar kunnande fast inte till bekostnad för mående.

Tiden står still fram till augusti och jag andas djupt. Ingen ny helklass i sikte men nog har jag hört ryktas om individer som ska bli en del av mitt arbetsliv. Jag tror och hoppas att de jag släpper känner sig trygga med sin kunskap som de fångat med hjälp av min handledning.

I mötet med individen växer jag. Jag ser mig själv och skådar kompetens. Många i min ålder har hunnit med långt mer än nio år i yrket. Jag ser fram emot att fortsätta utvecklas. Samverkan med ämneslärare, specialpedagog, rektor och skolans alla pedagoger ger mig den möjligheten. Jag trivs på jobbet.

Frey arbetar några dagar till och städning, sortering och möten står på schemat. Sen blir jag Frida igen.