Det gula dammlagret som ligger över fordon, solpaneler och ja egentligen överallt stör mig. Några kanske mer störs över pollenbesvär men jag har tur och är inte jättepåverkad av allergi. Jag gläds åt att mina besvär mest består i av att se trädens pollendamm lägga sig över allt. Det är tur att jag detta år inte har nytvättade rutor som jag hade ett annat år. Undrar så om jag ska ge mig i kast med fönsterputs i helgen.

Jag minns fönsterputsningen i höghuset när jag var liten. Där gick fönstrena inåt vilket var bra även om det var nog så läskigt när de var öppna och jag stod på stol och putsade. Varför fick jag ens göra det. Fy så läskigt. Katterna fick vara på balkongen med skyddsnät. Sex våningar upp. Det är högt. Minns när någon ungdom hittat på något sätt att komma upp på taket. Det var fler av stora och små som vågade sig ut men där gick min gräns. 8 våningar och på taket ovanför. Det är sjukt högt.

I sammanhanget var det få vuxna och många barn. Tänk vad mycket äventyr. Ofta gick det bra. Jag är glad att jag redan då var en mer försiktig typ. Då men även nu aktar jag mig. Aktar mig för att göra nya saker. Jag trivs bäst under min korkek och luktar på blommorna.

I trädgården ser jag jordgubbar utvecklas, ängen är numera mest gräs. Gräsmattan är torr. Träden är fulla av löv. Grannarnas syrener blommar och det är snart skolavslutningstid. I grannträdgårdar pågår studentmottagningar och dottern berättar att det är 5 år kvar tills hon tar studenten. NEEEJ. Jag accepterar inte det. Hon är ju min lilla flicka som trivs vid min sida. Fast såklart ser jag fram emot att följa hennes utveckling.

Regnet lyser med sin frånvaro. Dammet ligger tätt på skog och mark. 🙂