Några veckor kvar av arbetsveckor. Eleverna har mycket att göra. Nästan oändligt mycket. Kollegorna likaså. Alla uppvisningar byter av varandra och ikväll är det dottern mi vars skola har den årliga Vårshowen. Den ser jag fram emot.

Minns Vårshowen min egen högstadieskola anordnade. Alla elever som var så imponerande duktiga dansare och musiker. Där var det musik från alla världens hörn. Alla visade upp sin förmåga. Jag var fotograf för den tidning vi gav ut i samband med showen. Det passade mig utmärkt. I mörkrummet blev det bilder. Härliga minnen av atmosfären runt showen. Alla hade uppdrag och hela skolan var involverad.

Minns speciellt några nummer. Någon dansade som Michael Jackson, någon spelade piano på imponerande nivå. Individer, grupper och klasser gjorde vad de kunde för att skapa kultur. Det lyckades och kan vara det enda som jag minns med glädje från min högstadietid.

I övrigt var det plågsamt i skolan. Jag hade ingen förmåga att ta till mig kunskap under de förutsättningar som skapades i skolan. Det är inget skämt att jag inte lärde mig någonting kunskapsmässigt under högstadieperioden. Jag lärde mig överleva, vara osynlig och slippa. Det var jag fantastiskt duktig på. Min vänner som pratade om svenskar som mindre värda och jag påtalade att jag ju var svensk och de förtydligade att jag såklart var som dem.

Att vara minoritet och ansedd mindre värd är inget att rekommendera. Ja jag har klarat mig och ja jag har lärt mig det jag skulle lärt mig i skolan men inte inom den period av livet där det förväntades att jag gjorde det. Förhoppningsvis är det ingen av eleverna i min skola som går igenom den utan att lära sig något. Jag lovar att jag aldrig kommer att uttala de ord jag själv fick höra även om eleverna ibland beter sig mindre bra

”Frida, det kommer aldrig bli något av dig”

Ack så fel personen hade som var en av skolans speciallärare. Jag minns och idag kan jag förstå uttalandet. Hade jag fortsatt i den andan så hade det gått åt helvete. Det är sant!

Samlar mig för att gå till skolan och göra min insats för att ingen ska behöva gå igenom skolan utan att lära sig något. Extra viktigt är de sista veckorna på terminen. Jag ska lyssna, se och finnas för de som behöver. Så ser jag fram emot kvällens vårshow. Då ska jag se, finnas och uppleva min dotters insats. Jag ser ljust på framtiden.