För mig är våren en tid för pånyttfödelse. Precis när trädens blad börjar veckla ut sig och den skira nyansen av grönt börjar delges så tar livet en nystart.

Som liten minns jag tusselagoförsäljning. Vi plockade i diket några knippen och såld till alla dem som gick från pendeltåget in mot området. Jag minns att många köpte och jag antar att de slängde de små buketterna längre fram. Vi var stolta och glada över att vi fick pengar.

Pengar som gick till inköp av godis. Tioöresklubbor. Mums.

När det gäller godis brukade farfar ge en slant för snask när jag hjälpte honom att köpa tobak nere vid färjelägret i Grisslehamn. Ofta var Pontiac med. Den mycket ouppfostrade, men fantastiskt snälla hunden som var vän med nästan alla. I kiosken fick han en korv. Ren och skär lycka för både hunden och mig då jag fick en påse godis eller snask som farfar sa och farfars hund en varmkorv. Farfar fick sin tobak.

Ett annat sätt att få tag på godis var att samla småmynt längs vägen mot centrum. Än idag kan jag hitta mig själv i trans av att leta tioöringar. Vi hittade många och ofta gav de oss tillräckligt med sött för att suget skulle stillas. Idag är det sällan småmynt ligger längs vägar.

Mynt till snask kunde också hittas i soffor. Jag letade ofta. Pappa tappade lite men farfar tappade oändligt mycket mynt. Jag tappar aldrig mynt men ibland hittar jag något mynt i mitt hem och då blir jag genast sugen på sötsaker. Mynt används sällan och om man nu får för sig att vilja använda mynt så är det svårt då många butiker är kontantfria. Barn idag får alltså sällan möjligheten att leta pengar.

Våren är kommen med vitsippor, blåsippor och mynt eller nej snarare pantburkar. Skulle en liten sälja tussilago så får den nog stå ut med att ha swishnummer redo och så hoppas på att swishägaren medger godisköp för inkomsten.