Idag är det arbetsdag. Första dagen efter lovet. Det är som vanligt innan jag klivit in genom skolans dörrar. Lite nervigt. Lite oro. Fast mest av allt mycket förväntan. Från tryggheten i hemmet med familjen till tryggheten med kollegor och elever.

Det är en helt vanlig dag. Jag närmar mig mina nio år som lärare. Vad är nio år mot ett arbetsliv? Jag har gjort så mycket innan. Allt gör mig till den jag är som lärare idag. Jag minns de härliga stunderna på förskolan i London, allt det roliga på boendet i Djursholm. Minns den lilla damen som bott hela sitt liv på institution och som flyttats hem till hemkommunen. Allt jag lärde mig av individerna på de förskolor jag arbetat på. Allt jag lärt mig genom att arbeta med människor. Nio år på skolan har byggt på kunskapen i bemötande av människan. Nio år är grundskolans längd eller är det tio. Det är frågan.

Många år till i arbete med människor kommer det att bli. Den profession jag idag har ger mig möjlighet att möta många människor och det är jag glad över. Vad är väl en bal på slottet (citerar en god kollega som citerar en saga) när man kan vara lärare på en högstadieskola mitt under nationellaprovtider. Denna vecka laddar vi för två dagar av nationella prov i engelska.

…en vanlig dag i skolan?