Tät grå himmel men ljust. Klockan är 06:41. Antikrundan är slut på svtplay. Antikmagasinet pausas för en reflektion. Stadshuset och dess 100-åriga historia förtäljs. Ofta har jag fått höra om mormors besök där. Guidad tur och och någon lunch. Jag har ätit i Stadshuskällaren på den gamla goda tiden. Promenerat runt men aldrig varit i.

Häromdagen satt jag mer än timme för att fylla i massor av papper som sammanställer nationella provresultat för en av Sveriges niondeklasser. De flesta har presterat som vanligt någon bättre. Vi lärare har bedömt uppsatser, muntliga samtal och läsförståelse. Alla med separata betyg som sedan väg samman till ett betyg som ska väga tungt i betygsättningen. Tre dagars prov ska väga tungt i betygsättningen av de annars tre år av undervisning.

Tre gånger i veckan har jag träffat niorna i tre år. Jag har tonvis med bedömning eller ja den väger inte så mycket för det mesta finns digitalt. Jag är trygg i känslan av att det kommer gå bra även för denna grupp elever i framtiden. De kommer hitta sin väg. Kanske någon kommer att besöka Stadshuset eller arbeta där. Vem vet?

Min väg fortgår och just nu funderar jag på hur jag på om jag ska ut och springa i den höga luftfuktigheten eller om jag ska vila. Än har jag tid att fundera. Just nu lutar det mot att ge mig ut. Jag ska vara se klart på Antikmagasinet.

Om någon missat. Jag älskar morgnar. För vem? För mig. För Skolverket. För årets nior. För alla. För vår framtid. För min framtid.