Efter att ha suttit och bedömt uppsatser i två långa dagar, haft en nästan vanlig dag och idag kvar så känns det okej. Höger öga verkar ha återgått till att fungera, huvudvärken är på väg att helt försvinna och bokstäverna ser inte ut som pärlsocker.

Symtom från tiden av sjukskrivning slog till. Inte alla men några och de var skrämmande. Jag vill inte bli ett kollo igen. Den där som behövde sitta i fåtölj i sovrummet med ljudisolerande hörlurar tomt tittande ut genom fönstret i timmar. Jag vill inte det.

Det är en tid jag inte vill tillbaka till. Perioden då jag inte klarade av det mest basala alltså att sätta igång kaffebryggaren. Jag är inte där nu men jag påmindes om känslan av att inte fungera. Vaksam och berörd över min oförmåga att sitta i två dagar och bedöma texter. Känslan av sårbarhet slog till.

Jag ser fram emot en vanlig dag där jag ska njuta av möten med elever, kollegor och medmänniskor. Se och höra men inte sitta still och läsa i evigheter. Jag är inte gjord för Skolverkets upplägg.

Ni som sitter fokuserat hela dagarna är säkert på helt rätt plats. Jag är också på rätt plats, men inte just i måndags och tisdags. Skönt att det är över. Visst är det en hel del kvar men det kan jag sitta med lite då och då.

Idag är det ingen vanlig dag för idag är det ”Hay day” på min skola och vi får göra många roliga saker.